måndag 30 november 2009

Nada 42

Nada (för er vördnad)

Inte så mycket text i dag, lär inte bli det några veckor framåt, tid för reflektion och åter tanke.
Först ska jag göra klart med mitt förflutna och även med mitt nua.
Det får bli några dikter med djup för att jag behöver tömmas.


I tider av glädje vi vill befinna oss
Av glädje vi söker att glädje känna
En daglig känsla är ett måste
Vi kommer alltid att söka svaret på vår gåta
Det är och förblir svaret, älskad och sedd för den man är
Det är då vi kommer att kunna uttrycka glädje och ge kärlek
Först då kommer omgivning att kameleonta med er, för att ni ger
Sluta leta efter glädje, tänk istället glädje och se lyckan i dig, le och du skall få.


Kram och lite mys Örjan

söndag 22 november 2009

Vadå 41

Tyvärr

Med kläder av svart och en glimt av vitt
Klär jag min kropp
Inuti finner vi smärta, tårar och även hopp
Att en dag får jag stå vid sidan och hålla din hand
Gud måste vara glad för att ha dig där i sitt land
Jag är inte självisk, men jag har bara en mamma
Så är det fel att önska, snälla stanna.



Örjan

tisdag 17 november 2009

Se så 40

Tag i krage

Än mera faller snöflingorna när kylan trycker på
Än mera fördjupas jag i mig själv som så

Men jag har en väg att gå, en dörr som ska öppnas och det är bara min och ingen annans
En dörr som ledder till ett rum med fult av värme och solsken.
För jag vill det och ska bara dit, om det är det sista jag ska göra då

Om lycka skulle finnas vid en annan dörr så skulle jag inte ta den, för nu är jag läss på att vistas i detta helvetes rum, där allt förvrids till gamla knotiga rötter som suger ut all livs glädje och energi i min kroppen, nej inget mera, jag tar dörren med värme som är närmare mig och min själ.

Nu är det snart dags att vända på steken, snart för cirka ett år sedan lovade jag i min nytolkning av livet, att detta år ska gå till att lyssna, lyssna på vad människor har att berätta och visa mig i både tal och skrift, och framför allt lära mig hur jag ska visa mina känslor.

Jag känner att det är för tidigt att tala, för mina kunskaper sträcker sig inte längre än min tungas förmåga, eftertanke, mognad, styrka, passion, ska vara mina ledsagare i framtiden,
Men den framtiden får vänta ett ögonblick.

Om jag nu har lyssnat i ett år. så ska jag nu ta till min känsel, jag vill lära mig min förmåga att känna av människor och deras känslor mera ”känna mera” helt enkelt.

Hallå det blir ett känna mera år,, =) hi hi , så dumt egentligen. =)

På tur med er Öjje.

onsdag 11 november 2009

Jag ska bara 39

Adjö !

En liten förlåt mig, jag är sen med mina ord, men jag skriver mina nu för dem har växt fram under dagen, vad var nu tiden? jo det är vad vi förväntar oss av den, och om ingen väntar på något ” då blir något aldrig för sent”. =) Så tiden är er.

Livet vandrar med tunga steg för min del och har så gjort nu en längre tid, det har visats sig att tyngden av sorgen som jag bär på och längtan efter frid, kröker min kropp och skapar en krokig människa som ser sina skor i stället för himlen så pass mycket att jag inte längre kan gå rakryggad med huvudet högt och le.

Jag vet vad jag måste göra och det är att säga ”adjö då, jag älskar dig” och så är det.

Som jag skrev tidigare så lever min mor på sparlåga, jag har varit och hälsat på min kära, kramat om henne, pussat på henne, fick möjlighet att säga vad jag känner till henne och det var helt underbart, och jag fick känna av hennes kärlek.
Vi säger inte hejdå, utan på återseende Mamma, jag längtar efter dig, tack för att jag får älska dig.

Gud vad jag längtar, och jag önskar även att alla skulle kunna få samma möjlighet till kärlek.
Så från mitt hjärta, jag vill säga till dem som vill ta emot det ” jag älskar er” och mer där till.

Vill inte och kan inte förmedla i ord hur mycket, efter som våra subjektiva åsikter inte kan ta emot orden i sin rätta mening.

Vi faller och vi reser oss, men vi kan aldrig resa oss om vi inte ser oss falla.
I mitt mörker lär även ljuset lysa på mig en dag, och varför inte en dag som denna. =).

JAG SER
Hälsningar Örjan

måndag 2 november 2009

Rättvisa 38

Rättvisa

Hur ska jag börja, livet är hårt jävligt hårt för en del och för somliga på räkmacka genom livet.
Jag är ingen felfri människa, men ärlig är jag och sanning talar jag om man ber om det.
Men om livet är så här så vette faan om jag vill ge ett sådant liv till mina barn.
Alla ska vi gå till enden av stigen vi vandrar, alla ska vi känna av att förlora kärleken lika snabbt som när man släcker ljuset, men någon sorts rättvisa måste det finnas eller ?

Del 1

Jag är ärlig och står för mina ord, även lojal likt hjältens vän står jag bi.
Då visar jag rättvisa till min omgivning.

En del i min omgivning gynnar sig själva på min bekostnad, är inte rak och ärlig
Är det rättvisa det,

Så här står det, ”om du ger, du skall få”, jag känner inte att jag måste ge för att få , jag kan bara inte låta bli med att ge det kommer bra så där bhlurp i kroppen min.

Att bli utestängd från kärleken som jag trodde var evigt, va faaan är det rättvisa.?

Del 2

Nu är det dags för nästa kärlek att lämna mig och det är min mor som inte kommer att vara här hos mig.

Jag har inte hållit av min mamma så bra, så jag börjar med mig själv, att förlåta mig för jag viste inte bättre, förlåt mig mamma för jag har varit vilsen, jag älskar dig

Rättvisan visar sitt sanna ansikte, rättvisan har nog döden bredvid sig
Är det så att man får det man förtjänar, nej det tror jag inte för då upphör ordet rättvisa att ha betydelse.

Har sorg i själen, så en dikt till min mamma


Min sorg Mamma

Nu försvinner mera kärlek för mig, sorg känner jag då
Glädjen på livet strömmar ur min kropp, även lyckan lika så
Att kanten på livet är mig så nära
Snälla mamma stanna kvar min kära
Förtvivlan river i mitt hjärta, tårar av floder för livet
Jag saknar dig redan, din hand mot min kind.
Kärlek till din tröst, mamma jag älskar dig
Förlåt mig mamma, jag har varit så vilsen
Jag tackar gud för att jag får säga mina ord, innan du går sen
För nu tappar jorden en ängel och jag lika så
Vet du mor du är din finaste mamma jag har
Jag älskar dig, mer än någon kan förstå

måndag 26 oktober 2009

Elden 37

Det som föder mig

Inte för att Jag ska sjunga som jag vill, utan att saker och ting ska lägga sig på sina platser där dem hör hemma, saker har faktiskt utvalda områden för sig själva.

Om nu jag använder mig av rädsla, vad blir min reaktion då ? jag tror försvar!
Och om jag vill försvara mig så använder jag något att försvara mig med, som i sin tur blir ett hot, tänk att skydda sig kan vara ett hot, jaha hur man väljer att göra det är hela poängen.

Om jag väljer att bort se min rädsla, så lär jag säker tolkas som ett hot också
För vi har redan gjort klart för oss hur reaktionen ska bli eller se ut, för om jag ser det från min synvinkel, en person som är rädd ser inte bortom sin rädsla utan försvara sig med alla medel sin rätt till att få vara rädd.

Hur ska jag visa mig, för att inte såra

Hur ska jag tala, för att inte såra

När den jag vill vara med hatar allt i mig.

Det är som om en retning av ondska skakar hennes värld så fort hon känner min närvaro.
Jag tror det är som att bli åksjuk så att man kräks, ser du samma bil, kräk sjuk blir man fast man inte färdas i den, det är nog vetskapen av sjuktillståndet som triggar sinnena.

Okey inte så roligt med att bli för knippad med det, så med djup och slitet hjärta väntar jag på livet.

För nu är jag en sombie ”jag följer livet” inte lever livet.

Tills vi möts Örjan

måndag 19 oktober 2009

Snälla 36

Jag och vi


I mitt inre väntar jag
Sol, vatten och näring
Behövs för att gro
Som en svart slöja
Täcker dagens ögonblick bilden
Jag vill börja studera bilden i detalj
Men slöjan stoppar all utveckling
Även min förmåga att växa
Sol, vatten och näring
I mitt inre väntar jag
Släpp taget, snälla

För det är väl det vi vill, växa och slå rot för det vi tror på?
Jag börjar tro på mig själv mera nu, bara så där försiktigt, så att jag inte förstör det som jag bygger upp nu.

För mig är det så enkelt, att rusa iväg utan att se sig för och att styra bort insikten att bygget inte är klart, ”vänta ta det lugnt” se dig om och lär dig mera innan tack, så ska slipstenen dras.

Nu befinner jag mig i ett status Q där allt är varken Bu eller Bä, där en dags gärning är nyckeln till framgång, så nu väntar jag på befrielse av mig.=)
Ska försöka vara ödmjuk och glad i väntan.

Ljuset föder så även mörker
Hejj Örjan