Jag ska bara 39

Adjö !

En liten förlåt mig, jag är sen med mina ord, men jag skriver mina nu för dem har växt fram under dagen, vad var nu tiden? jo det är vad vi förväntar oss av den, och om ingen väntar på något ” då blir något aldrig för sent”. =) Så tiden är er.

Livet vandrar med tunga steg för min del och har så gjort nu en längre tid, det har visats sig att tyngden av sorgen som jag bär på och längtan efter frid, kröker min kropp och skapar en krokig människa som ser sina skor i stället för himlen så pass mycket att jag inte längre kan gå rakryggad med huvudet högt och le.

Jag vet vad jag måste göra och det är att säga ”adjö då, jag älskar dig” och så är det.

Som jag skrev tidigare så lever min mor på sparlåga, jag har varit och hälsat på min kära, kramat om henne, pussat på henne, fick möjlighet att säga vad jag känner till henne och det var helt underbart, och jag fick känna av hennes kärlek.
Vi säger inte hejdå, utan på återseende Mamma, jag längtar efter dig, tack för att jag får älska dig.

Gud vad jag längtar, och jag önskar även att alla skulle kunna få samma möjlighet till kärlek.
Så från mitt hjärta, jag vill säga till dem som vill ta emot det ” jag älskar er” och mer där till.

Vill inte och kan inte förmedla i ord hur mycket, efter som våra subjektiva åsikter inte kan ta emot orden i sin rätta mening.

Vi faller och vi reser oss, men vi kan aldrig resa oss om vi inte ser oss falla.
I mitt mörker lär även ljuset lysa på mig en dag, och varför inte en dag som denna. =).

JAG SER
Hälsningar Örjan