En bit till 47

En bit

Hej! har använt mig av lite hjärnbris, så jag har betraktat mig i en miljö där jag kan få ta det lugnt och inte tänka så djupt och bara få slide lite bara.

Nu kommer bitar på plats och en sak jag känner och det måste jag bara skriva om.
Det är våra relationer till varandra i ett förhållande, ny tanke och häng med nu.

Frågade på jobbet ett polare om han kunde tänka sig en blackout i hemmet några dagar bara, vad är nu en blackout i hemmet?, jo då stänger man av allt, tv, mobilen, tv spelet, datorn, kaffe bryggaren, jag hoppas att ni fattar vad jag menar. Allt.

Och när ni har gjort det så tar ni varandra i handen, skämt om sidor, sätt er ner framför vararandra eller bredvid, i soffan eller en plats som känns skönt.

Sen börjar ni att kommunicera med varandra, prata om allt och jag menar allt, börja upptäcka varandra för under tidens resa som vi gjort tillsammans har vi ändrat oss omedvetet och det gör vi på bekostnad av den andra.

Ärlighet och ärlighet ska vara byggstenen i samtalen, våga säga något oväntat till varandra.

När jag sa så till min arbetskompis, steg skräcken i hans ögon och han viste inte hur han skulle bemöta frågan korrekt, svaret blev ” vi umgås under tiden, man kan faktiskt göra två saker samtidigt”, jag är inte ute efter att umgås ”kommunicera” det är jag ute efter. Så jag hoppas att ni fattar vad som behövs göras.

Och för min egen del så hänger det ett kors runt halsen på mig, jag kan bara inte förmå att inte älska mig själv, resan min går nu längre och längre in mot centrum av mig där jag skall finna det jag har, min andlighet växer sig starkare i takt med min resa.

Om vi människor är och har gudomlighet i sig, vad väntar vi då på, tillit till dig själv är vad som behövs.

SE you Örjan