The End
Ju mer jag försöker leta efter svar inom mig, desto mera desperat blir jag till mitt inre som inte vill släppa till och visa sig.!
Men svaret är faktiskt ”så” enkel? Att jag förväntar mig ett svar som stämmer överens på min förväntan av mitt sökande, jag har redan bestämt vad det ska vara som mitt inre ska visa mig och när den inte svarar upp till min förväntning så känner jag att jag inte kommer någon vart
Utan allt blir ett sökande som aldrig finner det rätta svaret.
Så vad göra? som en känsla som finns, pröva en ny tanke och bara slappna av i livet och sluta söka det man redan har, utan betrakta mig utifrån att jag funnit svaren och att se mig lyckas göra det jag känner mig till svaren.
Som när jag sökte efter att bli seende och kände mig så blind som en nyfödd katt unge, tills den punkten att jag såg mig vara seende och det räckte för att släppa knuten, vilken lycka att ställa sig bredvid och se som mina betraktare gör.
Jag har som alla andra skapat bilder på vad jag inte kan se och det har jag skapat med hjälp av mina egna tolkningar och förväntningar, jag har försökt att se dem bilderna och när jag ser dem så kan jag kalla mig ”jag är seende”, men jag kan lova er att mina bilder stämmer inte,
För nu kallar jag mig seende. I detta nu.
Se me, Se you, Se the world.
Öjje =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jaa du Örjan! När man väl har vänt blicken in till sig själv, sett och förstått så mycket finns det ingen återvändå. Tack och lov!! Måste jag säga. För varför har vi människor överhuvud taget fått förmågan att känna och tänka? Hoppas verkligen att du får respons i från de människor som läser vad du skriver. Hur svårt kan det vara? Du började med "The End"... men det här är bara början på din resa, älskade lillebror. Du är enorm och vet du vad!!! BÄST!!!
SvaraRadera